Nya Arbetartidningen

Vi publicerar i detta nummer ett tal av Robert Weil på en konferens i Hong Kong med anledning av fyrtiårsdagen av Kulturrevolutionens start 1966. Den rörelsen slutade i kaos och upplösning men har gett kunskaper och erfarenheter som den internationella arbetarklassen kan bygga vidare på.

I midsomras var det också fyrtio år sedan KFML bildades. Organisationen, som 1973 bytte namn till SKP, samlade en revolutionär rörelse vars inflytande på den politiska utvecklingen i Sverige och Norden var långt större än vad man kunde vänta sig av en ungdomsrörelse med några tusen medlemmar. Men liksom Kulturrevolutionen gick SKP och den progressiva rörelse som fanns kring partiet en utveckling av splittring och upplösning till mötes, och idag finns ytterst lite kvar.

Inom den marxist-leninistiska rörelsen har det funnits en del tendenser att betrakta framtiden som färdigskriven – den socialistiska revolutionen har ibland betraktats som given och som ett självklart och ofrånkomligt slut på historien och den globala klasskampen. Så är givetvis inte fallet, men å andra sidan behöver inte de senaste årtiondenas ebb i den svenska klasskampen och splittringen och upplösningen i den marxist-leninistiska rörelsen innebära att borgarklassen slutgiltigt segrat.

Se på Forum för levande historia. I höst startar denna statliga propagandacentral en kampanj på landets skolor för att avslöja ”kommunismens brott” – en kampanj som väl knappast vore nödvändig om man inte var orolig för ett nytt revolutionärt uppsving i Sverige? Samma oro andas rapporten från det brittiska försvarsdepartementet (se Den globala härskarklassen oroar sig för framtiden).

På den internationella arenan har det senaste årtiondet mest handlat om islamism och – sedan 11 september 2001 – om ”kampen mot terrorism”. Men i skuggan av detta har den marxist-leninistiska rörelsen konsoliderat sig på flera håll i världen och nått vissa framgångar. Ett exempel är Nepals Kommunistiska Parti (maoisterna) som framgångsrikt fört ett gerillakrig mot Nepals feodala kungadöme. Vi publicerar en intervju med dess ordförande Prachandra. Men det finns också andra exempel, som i Indien där den revolutionära rörelsen under ledning av CPI(liberation) nått framgångar i vissa delstater och där andra revolutionära partier som CPI(maoisterna) för en väpnad kamp mot centralregeringen. Även i Europa finns exempel som MLPD, som utvecklas starkt i Tyskland och som idag står starkare än under 70-talet.

För den revolutionära rörelsen i Sverige gäller det att både dra lärdomar av KFML och att sammanlänka den svaga marxist-leninistiska rörelsen med den klasskamp som bedrivs i landet. KFML:s snabba tillväxt och i huvudsak korrekta linje fram till mitten av 70-talet kan här tjäna som föredöme och inspirationskälla.