Nya Arbetartidningen

Sverige har fått en ny grundlag. Den första maj trädde nämligen EU:s senaste fördrag – Amsterdamfördraget – i kraft. Det står över Sveriges egna lagar – inklusive grundlagarna.

Amsterdamfördraget innebär att ministerrådet, parlamentet, kommissionen och domstolen ökar sin makt. Detta sker på bekostnad av den svenska riksdagen och därmed på bekostnad av svenska folkets demokratiska möjligheter att påverka besluten. Den politiska makten koncentreras och centraliseras i allt högre grad till Bryssel.

Det nya unionsfördraget innebär också att beslut inom utrikes- och säkerhetspolitiken i ökad utsträckning kommer att fattas med kvalificerad majoritet och att unionen ska utveckla en gemensam försvarspolitik "som skulle kunna" leda till ett gemensamt försvar. EU ska redan nu utveckla närmare relationer med militäralliansen VEU (Västeuropeiska unionen).

Vidare innebär det nya unionsfördraget att gränskontrollerna mellan EU-länderna tas bort, samtidigt som kontrollerna vid gränserna mot länder utanför EU blir allt hårdare. Asyl- och invandringspolitiken blir överstatlig och det civil- och straffrättsliga samarbetet ska utvecklas. Europol, EU-polisen, ges ökade befogenheter.

Amsterdamfördraget innehåller hundratals stora och små förändringar. Alla går i samma riktning: mer makt åt Bryssel och EU:s byråkrater och mindre makt åt Sveriges folkvalda riksdag. Men det nya unionsfördraget är inte EU:s slutpunkt. Det är bara ett steg på vägen mot slutmålet – Europas Förenta Stater.

Redan smider man planer på nya fördragsändringar. Vid sommarens toppmöte i Köln ska EU:s statsledare besluta om en ny regeringskonferens. På dagordningen står så kallade institutionella reformer, dvs. mer makt till de stora medlemsländerna och stärkta befogenheter för EU:s institutioner.

Dessutom finns det förslag om fortsatt militarisering av unionen genom att slå samman EU och VEU samt förslag om att förvandla Europol till en federal polisstyrka; en europeisk motsvarighet till amerikanska FBI.

När EU-kommissionens tillträdande ordförande Romano Prodi framträdde inför EU-parlamentet presenterade han en katalog med överstatliga och federalistiska förändringar som han vill driva igenom.

De institutionella reformer som diskuterades inför Amsterdam var bara en början, klargjorde Prodi. EU-kommissionen vill han göra om till något av EU:s regering med fackministrar med helt nya ansvarsområden än hittills. På motsvarande sätt ska EU-parlamentet slippa vara en diskussionsklubb och på sikt istället bli mer likt ett riktigt parlamentet. Och för att EU ska kunna fungera mer "effektivt" förespråkade han en ökad användning av majoritetsbeslut i ministerrådet, vilket betyder att ländernas vetorätt urholkas ytterligare.

Prodi talade sig varm för EMU och förklarade att EU på samma sätt måste ha en gemensam politik på fler områden. Ett sådant område är arbetsmarknadspolitiken och ett annat är den ekonomiska politiken. Valutaunionen gör det nödvändigt att samordna skattepolitiken för att på sikt uppnå "en verklig harmonisering av de nationella ekonomiska systemen".

Enligt Prodi måste EU dessutom i växande grad bli en politisk och säkerhetspolitisk aktör internationellt. Unionen måste skaffa sig en egen försvarskapacitet och ta ett växande ansvar för säkerheten på den egna kontinenten, uttalade Prodi som ett öppet stöd för de krafter med Tyskland i spetsen som vill stärka EU:s militära samarbete.

Ska EU vara ett samarbete mellan suveräna stater eller utvecklas till en förbundsstat? Problemet är att de som vill vidareutveckla unionen i överstatlig och federalistisk riktning inte talar om vad som är slutmålet. Därför att då skulle de få för många emot sig. Det gör att de bara föreslår små steg varje gång. Små steg som kan tyckas obetydliga var för sig. Det är bara när man ser stegen i ett större sammanhang som man kan förstå hur betydelsefulla även små steg kan vara.

Den federalistiska utvecklingen inom EU är på sätt och viss självgående, inte minst när det gäller införandet av EU:s valutaunion EMU. När den gemensamma valutan och centralbanken nu är installerade, diskuterar de elva euroländerna hur man ska gå vidare med löneförhandlingar, socialförsäkringar och skattepolitik på EU-nivå.

Vill Sverige medverka till att EU blir en europeisk förbundsstat med överstatlig polis och militär, federal valuta och skatter; ett Europas Förenta Stater? Det är hög tid för regering och riksdag att bestämma sig. Man kan inte ta små steg i en viss riktning utan att diskutera integrationens slutmål och fråga sig vart unionen är på väg.

I Amsterdamfördraget är inriktningen mot ökad överstatlighet och federalism tydlig. Enligt ett federalistiskt synsätt innebär dessa förändringar en "demokratisering" av EU. Det förutsätter dock att man betraktar EU som en stat. I så fall vore det kanske rimligt att det folkvalda parlamentet har all lagstiftningsmakt och att delstatsrepresentationen (rådet) inte kan "blockeras" av en delstats veto.

Men "grundmodellen" för EU ska ju enligt vad Göran Persson uttalade på den senaste socialdemokratiska partikongressen vara "mellanstatligt samarbete". Visserligen godtar han viss överstatlighet, men på s-kongressen gjorde han klart att det redan är för mycket, att det nu gäller att "reducera" överstatligheten till det som "oundgängligen krävs". (I Amsterdamfördraget finns det inte en enda mening som innebär att beslutsmakt flyttas från EU till medlemsländernas demokratiskt valda församlingar. Däremot vimlar det av exempel på motsatsen.)

Hos svenska folket finns det inget stöd för en utveckling av EU i federalistisk riktning. Därför måste våra folkvalda klargöra var Sverige står, att vi är motståndare till att EU blir en superstat och att vi kommer att motsätta oss allt som leder dithän. Riksdagen måste till att börja med definitivt stänga dörren för en svensk anslutning till valutaunionen och inför kommande regeringskonferenser kräva att regeringen och dess förhandlare stoppar fortsatt utflyttning av politisk makt från Sverige.

Gösta Torstensson