Nya Arbetartidningen

Med sådana fiender behöver polisen inga vänner

Kategori: Gösta Torstensson, 2001/2, Anti-globaliseringen

Göteborg kommer att ihågkommas för det värsta våldet hittills vid EU-toppmöten. 565 gripna, 373 omhändertagna, 63 anhållna, 40 häktade och 177 avvisade från Sverige. 21 skadade poliser, varav en allvarligt, och tre skottskadade stenkastare, två svenskar och en tysk. Kostnaden för skattebetalarna kommer att överskrida 50 miljoner kronor. Handelns kostnad för skadegörelsen beräknas till uppemot 100 miljoner kronor.

Genom den provokativa avspärrningen av Hvitfeldtska gymnasiet på torsdagen angav polisen tonen för resten av veckoslutet. Därefter följde en eskalering mellan hundratals ligister, kravallpolis och medierna.

På fredagen urartade ett demonstrationsmöte anordnat av den s.k. Göteborgsaktionen, där bland andra den våldsbenägna anarkistgruppen AFA ingår. Horder av svartklädda ungdomar med rånarluvor löpte amok på Avenyn. De kastade gatstenar, krossade fönsterrutor, plundrade affärer, byggde barrikader och anlade bränder. Kravallutrustade poliser med sköldar och stålbatonger drev dem på reträtt. Flyktvägarna skars av med polisposteringar och jättelika containrar. Kulmen kom på natten till lördagen då polisen sköt skarpt mot tre stenkastare, varav en blev mycket allvarligt sårad, i samband med ett våldsamt upplopp på Vasagatan.

Polisens agerande är i flera avseenden oförsvarligt. Inte minst att polisen sköt skarpt mot tre stenkastare, varav en blev mycket allvarligt sårad. Det finns också bildbevis på att polisen misshandlade stenkastare och andra, samt att även polisen kastade gatsten mot vandalerna!

Men polisövergrepp och polisbrutalitet ursäktar inte krossade rutor, sprejade slagord, kastade stenar och plundrade affärer. Det var inga demonstranter, det var huliganer, turnerande huliganer, varav många från Tyskland och Danmark, som härjade på gator och torg i centrala Göteborg och lämnade efter sig ruiner, skräck och förödelse. En huligan är en huligan, även om denne kallar sig antifascist eller anarkist eller syndikalist eller trotskist.

Även massmedias agerande är minst sagt klandervärd. Såväl själva EU-toppmötet som EU-motståndarnas fredliga protester drunknade i tidningarnas och tv-kanalernas frossande i gatustriderna mellan kravallpolis och huliganer. Massmedia osynliggjorde de tiotusentals fredliga demonstranterna som under tre dagar protesterade mot EU och Bush. Istället för nyhetsjournalistik ägnade sig redaktionsledningarna åt våldspornografi, och spelade på så sätt de mediemedvetna våldsgrupperna i händerna. Det är skamligt.

Ingen av de svartklädda huliganer som deltog i upploppen hade en vettig förklaring till kravallerna. "Det var polisen som började", var deras enda försvar.

Spelar roll?! Bland dessa grupper finns personer med den uttalade avsikten "att se till att det blir kravaller oberoende av hur polisen uppträder", konstaterar Magnus Linton, chefredaktör på tidskriften Arena. Men de ser också gärna att polisen tar till våld, så att de får en ursäkt för att löpa bärsärkagång.

AFA lovade i flygblad att med alla medel försöka stoppa Göteborgsmötet genom att "agera, blockera och sabotera". På AFA:s hemsida på Internet kunde man också få tips om de rika tillgångarna på gatsten i Göteborg.

"Mission accomplished" skrev AFA stolt på sin hemsida när Göteborgsmötet var över.

Vad är då AFA? Organisationen är en del i ett löst nätverk av mer eller mindre tillfälliga grupper som agerar med den direkta aktionen som medel. Måltavlorna varierar, liksom namnen på grupperna. I detta lösa nätverk utgör AFA en mer stadig del som funnits längre och har en fastare organisation.

Politiskt är AFA en del av den anarkistiska rörelsen. Organisationen bildades i september 1993 på vänsterpartiets folkhögskola i Motala. Idag finns 16 lokalavdelningar runt om i landet. Organisationen är extremt sluten och kommunikationen mellan de olika AFA-avdelningarna går via internet eller med mobiltelefoner som har telefonkort som inte kan spåras.

AFA ser sig själv som en elit som har rätt att gå före och med våld driva igenom sin vilja utifrån sin egen högst personliga uppfattning om vad som är rätt och fel.

Medlemmarna är oftast välutbildade medelklassbarn, deras föräldrar kan vara lärare, läkare eller journalister. Många är medlemmar i det syndikalistiska ungdomsförbundet.

Faran med en grupp som AFA och kravaller typ de som genomfördes i Göteborg är att staten får en förevändning att beskära yttrandefriheten och demonstrationsfriheten och rörelsefriheten för samtliga medborgare.

Redan ett par dagar efter toppmötet tillsatte regeringen en kommitté som ska utreda polisens möjligheter att bekämpa upplopp. Kommittén leds av förre statsministern Ingvar Carlsson. Arbetet ska vara klart om ett år, berättar Ingvar Carlsson, som i övrigt inte vill uttala sig förrän det är klart.

Utan att hugga alltför mycket i sten tror jag att det går att förutse vad kommittén lär komma fram till: polisen i Göteborg var illa utrustad och förberedd på sin uppgift och i framtiden kommer man att behöva bepansrade fordon, tårgas, vattenkanoner och kanske också ammunition i form av gummikulor. I framtiden kommer därför svensk polis att vara tränad och utrustad som vilken europeisk kravallpolis som helst.

Även inom EU planeras repressiva åtgärder. Efter de våldsamma upploppen i Göteborg sammankallades ett extramöte mellan EU:s justitie- och inrikesministrar. Tyskland ville upprätta ett register över misstänkta bråkmakare och både Tyskland och Storbritannien ville se ett centralt beslut om utreseförbud för personer som misstänks vilja ställa till bråk i samband med kommande toppmöten. Detta för att förhindra kravaller. Ministerådsmötets konkreta beslut blev att EU-ländernas nationella poliskårer ska utbyta information om misstänkta upploppsmakare och att kontroll ska ske vid inresa till annat land. Dessutom ska möjligheten för polisorganisationen Europol att ta sig an våldsamheter vid politiska stormöten utredas.

Slutsats: Huliganerna fick vad de ville, polisen fick vad de ville (de kommer säkert att få mer), och media fick vad de ville – allt på bekostnad av det demokratiska och organiserade unionsmotståndet.

Vi EU-motståndare har aldrig haft någon ambition att försöka stoppa EU-toppmöten – och vad som därav följer av slagsmål med polisen. En målsättning om att stoppa toppmöten genom barrikader och gatustrider, eller kamp mot bankautomater, hamburgerkrogar och hotellvestibuler, är direkt skadlig i förhållande till att utveckla EU-motståndet i bredden och djupet.

Vi bör rikta hård kritik mot polisens provokativa agerande och massmedias destruktiva roll, men vi måste också, eller framför allt, göra upp med provokatörerna i "egna led". Om inte våldsverkarna isoleras så lyckas de snart vända hela opinionen mot varje försök till meningsyttring mot EU, mot förtryck, mot orättvisor. Den som, av ungdomligt oförstånd eller ideologisk förvirring, tror att EU ska bekämpas med stenkastning och fönsterkrossning göder polisstaten.

Gösta Torstensson