Jag var i Göteborg...
Kategori: Jan-Erik Gustafsson, 2001/2, Anti-globaliseringenJag var i Göteborg under EU-toppmötet. Under de omständigheter som rådde kan EU-motståndet glädjas åt den största demonstrationen någonsin mot EU i Sverige, när mellan 16000 och 20 000 fyllde Götaplatsen på fredagskvällen. Demonstrationståget, som utgick från Järntorget, genomfördes utan några som helst problem. Den numera riksbekante polischefen i Göteborg, Håkan Jaldung, säger i en intervju i DN 22 juni: "Den polisiära höjdpunkten under de här dagarna var Nej till EU-demonstrationen på fredag kväll. En så mäktig marsch kunde genomföras på ett värdigt sätt".
Demonstrationen var väl förberedd av Nätverket 2001, som hade engagerat ett stort antal demonstrationsvakter och sett till att ett uttryckligt maskförbud fanns på alla de flygblad som spreds inför demonstrationen. Så några maskförsedda demonstranter tilläts inte i tåget.
Knappt en tidning skrev om alla de intressanta talen på Götaplatsen. Samtidigt med talen anordnade Reclaim the City en sittdemonstration i Vasaparken ett antal kvarter bort. Den urartade efter ett tag när polisen sköt skarpt mot stenkastande demonstranter. Hursomhelst, på Götaplatsen talade Anthony Coughlan från Irland, Sören Wibe (Folkrörelsen Nej till EU och socialdemokratiska EU-kritiker), Gudrun Schyman (v), Per Gahrton (mp), Hans Lindqvist (Center-Nej), Anders Carlsson (KPML(r)), Anton Flink (Transportarbetarförbundet) samt Jan Myrdal (Folket i Bild/Kulturfront). Mötet avslutades genom att en resolution antogs, som senare på lördagen överlämnades till Lena Hjelm-Wallén. Ett reportage om demonstrationen och resolutionen kan ni läsa i ett extranummer av Folkrörelsen Nej till EU:s tidning Kritiska EU-fakta (se även www.nejtilleu.se).
Under torsdagen hjälpte jag till i Nätverkets informationsstuga vid Kungsportstorget, alldeles där Kungsportsavenyn börjar. Vi delade ut Kritiska EU-fakta och annat material. Många Göteborgare kom spontant fram till oss och sade att de inte kunde begripa hur EU-statscheferna kunde barrikadera sig innanför ett avspärrat mässområde. Folk som bodde i närheten tvingades ha passerkort, och hela Göteborgs trafikapparat underställdes president Bush och toppmötet, till mångas förtret. Kostnaden för toppmötet och avspärrningarna skulle gjort mycket bättre nytta genom att hjälpa hemlösa, folk i äldrevården etc, sa flera göteborgare till oss.
Dagen efter var bilden förändrad. När vi stod i infostugan på eftermiddagen kom nu en del folk och skällde ut oss som "jävla fascister" efter att ett demonstrationsmöte urartat i stenkastning och konfrontation med polisen tidigare på förmiddagen. På mindre än en halvtimma mellan 11.00 och 11.30 krossades i princip vartenda skyltfönster längs Kungsportsavenyn från Götaplatsen ner mot Stora Teatern.
Jag var då med Folkrörelsens vice ordförande Ingela Mårtensson i affärskomplexet Nordstan, som ligger mitt emot Centralstationen. Ingela skulle där på den stora tv-skärmen debattera med Lena Hjelm-Wallén och med Fredrik Belfrage som moderator. När vi kom dit 11.15 var en av huvudingångarna avspärrad på grund av en misstänkt bomb på ett café (det visade sig vara falskt alarm). Vi kom in från andra sidan och Ingela kunde småprata med vice statsministern. Men bara en kort stund, för snart kom en polis springande och sade att hela affärskomplexet måste utrymmas. "Horder av ungdomar" var på väg ned mot Nordstan efter att ha gått bärsärkagång på Kungsportsavenyn.
Säkerhetspoliser togs snabbt hand om Lena Hjelm-Wallén, och centrumet utrymdes. När Ingela, Michael, som anslutit och också sitter i Folkrörelsens styrelse, och jag kommit ut från Nordstan i oförrättat ärende gick vi upp emot Kungsporttorget och informationsstugan. Inte mötte vi några demonstranter. När vi kom till Kungsportstorget var bron över kanalen avspärrad av poliser. I fjärran längre upp längs Kungsportsavenyn såg vi hur stora lastbilar kom körande med containrar från hamnen för att spärra av Kungsportsavenyn och sidogatorna. Då visste vi inte om den förödelse som nyligen hade skett. Vad jag har förstått nu efteråt är att hela händelseförloppet sänts ut i radio och andra media över hela Sverige, så att radiolyssnarna kanske hade en bättre överblick än vi som var där.
Så vi tog lunch i närheten av Kungsportstorget så att vi inte skulle ha några matproblem inför kvällens demonstration. Efter lunchen gick vi olika vägar tillbaka mot Järntorget, där Folkrörelsens och Nätverket 2001’s kontor ligger. Längs med kanalen bort mot Järntorget låg Forumområdet, där allsköns organisationer i ett tältområde hade laddat upp med möten och seminarier om allt möjligt under toppmötet. När jag kom till en av broarna var denna avspärrad av en sköld av poliser. På en av de andra broarna föstes ett hundratal personer som råkade vara i närheten ihop på bron och "tillfångatogs" mellan polisbarriärerna på båda sidor av bron.
Stämningen var nervös vid bron jag skulle passera. Jag pratade med en ung tjej som lyckats passera över bron, men som hade tappat bort sina kamrater. Hon berättade att en polis utan anledning hade slagit hennes kamrat med stålbatong, så att han blödde. Plötsligt ljöd en visselsiren och poliserna på min sida av bron drog upp sina stålbatonger. Folkmassan retirerade ett tiotal meter och bakom oss kom ett koppel av ridande polis upp som ställde sig på led framför polisbarriären. Efter en stund lugnade det hela ner sig utan ytterligare intermezzon, och jag kunde passera förbi längs bron för att promenera bort mot Järntorget.
Det finns inga som helst ursäkter att försvara de gatstenskastande demonstranterna och yrkesligister som reser mellan WTO-möten, Världsbanksmöten eller EU-toppmöten för att göra livet surt för fredliga demonstranter, och i Göteborgsfallet det seriösa EU-kritiska motståndet. Ett stort ansvar för det hela har de s.k. autonoma grupperna som AFA, Ya Basta, Rättvisepartiet Socialisterna, som redan före toppmötet på sina hemsidor hade annonserat att de skulle försöka inta fästningen Svenska Mässan, en taktik redan från början dömd att misslyckats.
Det var efter demonstrationsmötet på Götaplatsen, som också var ett protestmöte mot torsdagens inringning av Hvitfeldska gymnasiet, som de autonoma satte sig i rörelse för att "inta fästningen", vilket ledde till bärsärkagången på Avenyn. Med sitt handlande har dessa politiska naivister gett vatten på kvarn för ökad militarisering av EU:s poliskår, vilket EU:s regeringschefer, inklusive Göran Persson, inför toppmötets avslutande presskonferens inte försummade att betona. Det andra nätverket, Göteborgsaktionen 2001, borde också ta sig en allvarlig funderare varför det accepterade dessa grupper i sin aktion. Vid lördagens demonstration fick de maskerade delta i Göteborgsaktionens demonstration.
Samtidigt måste polisens agerande under toppmötesdagarna klandras och fördömas. Det förfaller som om polisledningen inte haft kontroll (eller velat ha kontroll) över den halva Sveriges poliskår som kallats till Göteborg. Inte sedan Ådalen 1931 med dess skott mot demonstrerande arbetare har polisen skjutit skarpt mot demonstranter. Ännu har inte den nittonårige ynglingen vaknat upp ur respiratorn, och två andra personer har också skadats av kulor. Det är beklämmande att en del av allmänheten nu hyllar de agerande poliserna som hjältar. Richard Schwartz skrev i SvD att inte ens i de forna Öststaterna sköt polisen skarpt mot demonstranter.
Torsdagens avspärrning med containrar av Hvitfeldska gymnasiet, som kommunen upplåtit som sovplats för tillresande demonstranter, ökade misstämningen mellan poliser och folk som kommit till Göteborg. Polischefen Jaldung motiverade med stor vaghet i ett pressmeddelande torsdags kväll insatsen tidigare på dagen mot Hvitfeldska:
"Under kvällen den 13 juni 2001 (dvs. onsdag kväll) beslutade åklagare om husrannsakan på Hvitfeldska gymnasiet. Grunden för beslutet var misstanke om förberedelse till grov misshandel och förberedelse till våld mot tjänsteman. De omständigheter som låg till grund för beslutet var bland annat att en polisbuss med poliser igår kväll blev attackerad på gården utanför Hvitfeldska. Personerna som attackerade bussen vara dolda under så kallade rånarhuvor och bar tillhyggen i händerna. Det fanns vidare iakttagelser, bland annat från polis, om att det till skolan burits in gatsten, basebollträ, plankor med mera" (GP fredag).
Och på lördagskvällen sattes polisens nationella insatsstyrka in mot ungdomarna i Schillerska gymnasiet, som bl.a. valt att stanna i skolan för att spela kort istället för att vara ute på stan. Oturligt nog för polisledningen drabbade denna "insats" döttrarna till LO-ekonomen P-O Edin och (s)-politikerna Mats Hult och Margareta Persson, som i artikeln "Polisen har förstört våra barns tro på demokratin" i Aftonbladet 19 juni beskrivit hur deras döttrar tvingats ut på skolgården av den maskerade polisen och sedan liggande platt på magen i en timma förnedrats med okvädingsord mm..
Säkerligen kommer det att ta lång tid att reda ut vad som hände på olika platser i Göteborg under toppmötesdagarna. Många personer är häktade eller riskerar att häktas. Polisens agerande har JO-anmälts. Massmedia, politiker, polis och många organisationer har anledning att vara självkritiska. Förhoppningsvis borde diskussionerna leda till att det EU-kritiska motståndet stärkts. Någon skrev att Sverige förändrades politiskt med Palmemordet. Med Göteborgstoppmötet försvann också illusionen om ett fridfullt Sverige enligt skribenten. Våldet i Göteborg spreds ut över världens tv-kanaler, och i dagens Aftonblad har "italienskan" Anita Ekberg från sin horisont svårt att förstå vad som hänt i det fridfulla Norden.
På ett överordnat diskussionsplan bör man kanske inte förvånas över den utveckling Göteborgsmötet tog. Fortsätter EU-politikerna på den inslagna vägen mot en överstatlig poliskontrollerad union med en nyliberal ekonomisk politik kan vi förvänta oss nya Göteborgshändelser även framöver. Bara ett starkt och enat EU-motstånd kan förhindra en sådan utveckling.
Jan-Erik Gustafsson
2001-06-23