Nya Arbetartidningen

Intervju med Zbigniew Brzezinski

Kategori: Redaktionen, 2001/3, USA-imperialismen

I januari 1998 intervjuades Zbigniew Brzezinski, nationell säkerhetsrådgivare åt president Carter, i den franska tidningen Le Nouvel Observateur. Intervjun är mycket belysande vad gäller de realpolitiska mål som styr USA:s utrikespolitik med avseende på Afghanistan. Dessutom bekräftar den att USA följer en långsiktig strategi och att det alldeles oavsett om det sitter en demokratisk eller en republikansk president finns en kontinuitet i denna strategi. Här följer intervjun:

Fråga: Den förre chefen för CIA, Robert Gates, påstod i sina memoarer (”From the Shadows”) att den amerikanska underrättelsetjänsten började stödja mujaheddin (motståndsrörelse, befrielserörelse – min anm.) sex månader före den sovjetiska interventionen. Du var nationell säkerhetsrådgivare åt president Carter under denna period. Du spelade därför en roll i denna affär. Är detta korrekt?

Brzezinski: Ja. Enligt den officiella historieskrivningen började CIA understödja mujaheddin under 1980, det vill säga efter det att den sovjetiska armén invaderade Afghanistan den 24 december 1979. Men verkligheten, en väl bevarad hemlighet fram till idag, är helt annorlunda: I själva verket undertecknade president Carter det första direktivet om hemlig hjälp till motståndarna till den prosovjetiska regimen i Kabul den 3 juli 1979. Och samma dag skrev jag ett meddelande till presidenten, i vilket jag förklarade för honom att enligt min uppfattning skulle denna hjälp framkalla en sovjetisk militär intervention.

Fråga: Trots denna risk förordade du denna hemliga operation. Men du kanske själv önskade att Sovjet skulle inträda i kriget och hoppades provocera fram detta?

B: Det är inte riktigt så. Vi knuffade inte på ryssarna att intervenera utan vi ökade medvetet möjligheten för att de skulle göra det.

Fråga: När sovjetregeringen berättigade sin intervention med att hävda att Sovjet avsåg att bekämpa hemlig amerikansk inblandning i Afghanistan, trodde inte folk på dem. Dock fanns det en kärna av sanning. Du ångrar ingenting idag?

B: Ångra vad? Den hemliga operationen var en utmärkt idé. Den lockade ryssarna in i den afghanska fällan och du vill att jag ska ånga det? Samma dag som sovjetarmén officiellt översked gränsen, skrev jag till president Carter: Nu har vi en möjlighet att ge Sovjetunionen dess vietnamkrig. Moskva blev förvisso tvunget att föra ett krig som inte kunde vinnas, i nästan tio år, en konlikt som ledde till sovjetimperiets demoralisering och sönderfall.

F: Och inte heller ångrar du att du stödde islamisterna och att du därigenom gav vapen och råd till framtida terrorister?

B: Vad är viktigast i världshistorien? Talibanerna eller sovjetväldets kollaps? Några upphetsade muslimer eller befrielsen av Centraleuropa och slutet på det kalla kriget?

F: Några upphetsade muslimer? Men det har upprepade gånger sagts att fundamentalismen representerar ett hot mot världen idag.

B: Nonsens! Det sägs att väst har haft en global politik gentemot islam. Det är dumt. Det finns ingen global islam. Betrakta islam på ett rationellt sätt och utan demagogi eller känslor. Det är den största religionen i världen med 1,5 miljarder anhängare. Men vad är gemensamt för saudiarabiska fundamentalister, moderata marockaner, pakistansk militarism, provästliga egyptier eller centralasiatisk sekularism? Inte mer än vad som förenar kristna länder.