Inget är avgjort
Kategori: 2009/1, Per-Åke Lindblom, Den revolutionära rörelsens...Detta provnummer av Nya Arbetartidningen är resultatet av ett samarbete mellan de tidigare redaktionerna för Kommunisten, organ för KPS, och Kommunistiska Arbetartidningen, organ för SKA. Nya Arbetartidningen är alltså en sammanslagning av två tidningar. På det sättet har de redaktionella resurserna, medarbetarskaran och prenumerantstocken fördubblats.
Men det är inte bara fråga om en enkel sammanslagning. Ägandet av Nya Arbetartidningen kommer att övergå till en förening, som bildas i mitten av maj. Det innebär att Nya Arbetartidningen inte längre företräder en viss organisation utan snarare är en oberoende, revolutionär och socialistisk tidning. Syftet med tidningsföreningen är att bredda basen för tidningen och aktivera fler i tidningsarbetet, i redaktionen, som medarbetare och kommissionärer, ja, i själva diskussionen kring tidningens innehåll och inriktning. Sammanslagningen syftar alltså till en kvalitativ förstärkning av den nya tidningen.
Givetvis kommer medlemmar, sympatisörer och vänner till KPS och SKA att arbeta inom föreningen, men vi hoppas att de snart nog kommer att utgöra en minoritet i den nya föreningen! Alla socialister och revolutionärer, oavsett partitillhörighet, bör kunna samarbeta om detta projekt.
Nya Arbetartidningen behövs. Den revolutionära vänsterns röst är för svag, debatten för begränsad och perspektiven för snäva. Nya Arbetartidningen vill bidra till att häva dessa begränsningar. Nya Arbetartidningen vill berika vänstern, inte dra upp demarkationslinjer. I ett läge då kapitalisterna och etablissemanget gör allt för att ansluta Sverige till EG, allt för att skrota den sociala välfärden och allt för att permanenta arbetslösheten på en hög nivå, behövs en pålitlig röst, som gisslar dessa tendenser och manar till motstånd.
Förmodligen kommer 90-talet att präglas av omfattande klasstrider och en samtidig radikalisering. Den fortgående försämringen av folks levnadsstandard kommer inte att stillatigande accepteras. Radikaliseringen bland ungdomen märks redan. Det finns emellertid ingen automatik i denna process – den möts redan av växande reaktionära tendenser vid den andra polen. Ingenting är avgjort i denna kamp. Det fordras att alla progressiva tar sitt ansvar och engagerar sig.
I den här kampen kan kanske också ett nytt socialistiskt och revolutionärt alternativ födas. I varje fall kommer vi att initiera en sådan diskussion. Vi tror inte att den kapitalistiska marknadsekonomin och den borgerliga demokratin slutgiltigt har segrat. Historien är inte slut den har knappt börjat.