Ingen fred på jorden under ett orättfärdigt krig
Kategori: 2005/1, Andrew Greeley, IrakkrigetDet anmärkningsvärda med följande artikel är inte själva innehållet, utan att den är skriven av en “vanlig” amerikan, en äldre katolsk präst, och att den publicerats i en etablerad tidning som Chicago Sun Times. Den säger något om de stämningar som håller på att växa fram i USA med anledning av Irak-kriget.
Man läser i tidningarna att Pentagon förväntar sig att kriget i Irak ska fortsätta till 2010. Donald Rumsfeld vill inte garantera att det kommer att vara slut 2009. Hur många dödade och sårade amerikaner har vi då? Hur många sorgliga dödsrunor? Hur många helsidor i tidningarna med bilder på alla offer? Varför?
Skälen varierar: massförstörelsevapen, krig mot terrorn, frihet och demokrati för det irakiska folket, amerikansk trovärdighet. Allt är bedrägeri.
Detta ofattbara och kriminellt omoraliska krig planerades före 11-septemberattacken, i vilken Irak inte hade någon del. Det har ingenting att göra med kriget mot terrorn. Frihet och demokrati enligt amerikansk modell i arabländerna är hallucinationer hos män och kvinnor som Paul Wolfowitz och Condi Rice, vars bidrag till kriget består i att skriva långa memoranda – uppblåsta republikanska intellektuella med lite på fötterna.
Man måste stödja trupperna får jag höra. Jag stödjer helt visst trupperna på bästa möjliga sätt: ta hem dem, se till att de lämnar ett krig för vilket planeringen var otillräcklig, träningen icke-existerande, målet obskyrt, och utrustningen och särskilt skyddet på fordonen undermålig. De är tappra män och kvinnor, som tror att de kämpar för att försvara sitt land och som har blivit enkla måltavlor för fanatiker. De som dör är offer för en stor lögn. De tror att de kämpar för att förhindra ytterligare en terrorattack mot USA. De är inga krigsförbrytare. Det är ”Vulkanerna” – som Bushs utrikespolitiska rådgivare kallar sig – som är de kriminella, och de borde åtalas som krigsförbrytare.
Det finns en ironi i detta löfte om ett utdraget krig. ”Vulkanerna” trodde att USA:s – världens enda supermakts – militära styrka var överväldigande, oemotståndlig, ohotad. Faktum är att det krig som de lurat oss in i har blivit ett gungfly, 130 000 amerikanska soldater utmanas av kanske 5000 grundligt motiverade gerillasoldater och en irakisk befolkning som inte gillar USA mer än vad de gillade Saddam Hussein. Det är ett krig som inte kan vinnas – oavsett om det slutar i juni 2005 eller 2010, oavsett om 2000 eller 50 000 amerikaner dör i strid, oavsett om 10 000 amerikaner eller 500 000 amerikaner såras, oavsett om andelen återvändande soldater med post-traumatisk stress uppgår till 10 procent eller 30.
Ett av kriterierna för ett rättfärdigt krig är att det ska finnas en rimlig chans att vinna det. Var finns denna rimliga chans? Varje ytterligare dag i detta krig gör det ännu mera orättfärdigt, ännu mer kriminellt. De skyldiga är inte bara ”Vulkanerna”, utan också de amerikaner, som stödde kriget i novembervalet.
De är också ansvariga för de irakiska dödsfallen, särskilt de mäns som anslutit sig till polisen eller armén för att de behöver pengarna för att försörja sina familjer, sedan deras jobb försvunnit i käftarna på den amerikanska ”befrielsen”.
Döda irakier besvärar inte många amerikaner. Attityden är inte olik den e-postskribents, som sade sig jubla varje gång en muslim dödar en annan muslim. ”Låt Allah sortera bort dem.”
Denna tid på året högtidlighåller vi “fred på jorden för alla människor av god vilja”.
Amerikaner måste inse det faktum att de inte längre kan göra anspråk på att vara män och kvinnor av god vilja, inte så länge de stödjer ett onödigt, dåraktigt, illa uttänkt, dåligt genomfört krig, som dessutom inte går att vinna. Om de flesta människor i andra länder anklagar oss amerikaner för kriget, så förtjänade vi den anklagelsen på grund av novembervalet – inte för att det finns någon riktig anledning att tro att senator John Kerry skulle haft modet att avsluta kriget. Om han hade ändrat uppfattning, som han gjorde när det gällde kriget i Vietnam, och motsatt sig kriget i Irak, hade han kanske vunnit. Nu är det för sent. För sent till 2010 – eller 2020.
Andrew Greeley
26/12 2004
Anmärkning: Några konservativa katoliker – republikaner, antar jag – sprider uppgifter på Internet att jag inte skulle vara en “riktig” präst. Detta är falskt vittnesbörd. Jag är och har varit präst med gott rykte i 50 år i Chicagos ärkestift. Ring (312) 751-8220, om ni inte tror mig. Falsk vittnesbörd är en allvarlig synd och måste biktas före julens nattvard. Dessutom måste de som begår den återupprätta den personens anseende som de har beljugit.