De gulliga småföretagen
Kategori: Olof Rydström, 2007/2, Social och ekonomisk politik”Linnea Johansson är festfixaren som hela New Yorks kändiskrets talar gott om”(1), så lyder rubriken på omslaget till tidskriften Potential som utges av bl a Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Men Du kanske hellre vill driva driva ett auktionshus?(2) Eller föredrar Du att bli fiolbyggare i Västmanland?(3) Det ska verka mysigt att starta företag. Kändisar, kultur och partystämning ska locka oss att starta eget. Men är det bra med småföretag? Det verkar alla riksdagspartier tycka. Men finns det någon vetenskaplig grund för denna idoldyrkan? Nej knappast. Inte ens de organisationer som normalt hyllar småföretag kan hitta vetenskapligt stöd för sina teser. Anders Lundström, vd för Forum för småföretagarforskning, medger själv att … relativt få av dem som startar företag kan ses som verkliga förnyare medan de flesta nya företag mer är ”kopior” av redan existerande småföretag, att få nya företag blir så kallade tillväxtföretag, att den mesta kritiska tiden för ett företag är de första åren, att det huvudsakligen är män som startar företag samt att det huvudsakligen är nya och unga företag som genererar sysselsättningstillväxt.(4) Men vänta ett tag, vad menas med att de ”genererar sysselsättningstillväxt”? Jo, ofta ersätts existerande effektiva offentliga organisationer med ineffektiva privata. Då behövs fler arbetare. Och detta ser alltså privatiseringsförespråkarna som något positivt! Sandro Scocco och Fredrik Andersson från ITPS, Instsitutet för tillväxtpolitiska studier, skriver: Ytterligare ett argument för att avstå från målet om ett ökat nyföretagande är att i de delar av ekonomin, näringsgrenar, där flest nya företag startas, är de företag som läggs ned till och med bättre (har högre produktivitet) än de som startas. Det gäller exempelvis utbildning, företagstjänster och hälsovård. Där bidrar summan av nystartade och nedlagda företag negativt till tillväxten.(5) Notera således hur småföretagsförespråkarna resonerar: Om småföretagen har sämre produktivitet än de offentliga alternativen så bidrar de till att öka sysselsättningen (men man tiger om effektivitetsförluster) och om de i något fall skulle ha har högre effektivitet så bidrar de till tillväxten i ekonomin (men man tiger om de som blir arbetslösa och de som drabbas av sämre service). Detta blir särskilt problematiskt när man talar om att ersätta demokratisk offentlig verksamhet med privat. I de fallen handlar det inte om att ta en demokratisk debatt rörande vilka områden som ska prioriteras – istället ska konsumenterna lita på att de som vill vinstmaximera också vill dem väl. Den satsning på småföretag som nu genomförs saknar till stor del stöd i vetenskaplig litteratur. Det är inte bara min privata åsikt. Även förespråkare för småföretagande tvingas medge att beslutsunderlaget brister: Anders Lundström räknar upp områden där forskningen är otillräcklig: Inom skatteområdet har förvånansvärt lite forskning genomförts med några få undantag, likaså finns relativt lite forskning kring ’regelbördans’ betydelse för framväxt och utveckling av nya och unga företag. Ytterliggare ett område som det idag saknas forskning kring handlar om utvärdering av olika politikområden och inte bara enskilda projekt liksom hur man kan påverka och ändra givna strukturer i samhället.(6) Trots dessa allvarliga brister i beslutsunderlaget sjunger våra riksdagspartier lovsånger till småföretagandet. Myten om småföretagandet är omgivna ett romantiskt skimmer. Dels handlar det om den gamla drömmen att bygga ett imperium genom att börja med en kvarterskiosk, men oftare handlar det om en genuin önskan hos många att äga sin arbetsplats – ”vara sin egen”, som det heter. Som socialister borde vi kanalisera dessa drömmar på ett mer organiserat sätt och få människor att inse att en individuell strävan att starta ett eget småföretag leder till att majoriteten inte kan få äga sina arbetsplatser. Olof Rydström
| |