Bojkott är fel väg!
Kategori: 2005/1, Lars-Erik Morin, EUJag förstår inte varför man argumenterar för bojkott av EU-valet eller något annat val, så länge det finns möjlighet att rösta blankt. Bojkottens resultat går inte att skilja från den politiska apatin, medan blankrösten är en medveten och aktiv handling. EU-motståndare bör alltså uppmanas att rösta, men mot.
Om någon anser att det är fel att över huvud taget anordna val till en politisk institution som saknar legitimitet, så är det väl en begriplig reaktion. Men bojkotten slår mot rösträttens existens, och den är viktigare. Etablissemanget skulle gärna se att vi tyst ser på medan de avskaffar rösträtten. Det fanns t.ex. kommentarer till EU-valet som gick ut på att riksdagen borde utse EU-parlamentarikerna. Steget därifrån till att låta riksdagen utse riksdagsledamöterna är inte långt, eller hur?
Göran Perssons offentligt formulerade funderingar på ett system med enmansvalkretsar, som i USA och Storbritannien, går på samma linje. Han vill ha ett folk som är lättare att regera, och det får han med enmansvalkretsar för då försvinner småpartiernas möjligheter att kasta grus i maskineriet. Margaret Thatcher vann åtminstone en av sina jordskredssegrar med 45 procent av rösterna, och det perspektivet lockar förstås Persson.
Lars-Erik Morin
Svar till Lars-Erik Morin:
Bojkott är en taktisk fråga
Som kommunister har vi framförallt en praktisk och taktisk inställning till deltagande i val under kapitalismen. Det finns dock vissa grundläggande principer. Om kommunisterna är tillräckligt starka så ställer de upp själva i valet för att vinna representation i olika folkförsamlingar för att utnyttja dessa som plattformar för revolutionär propaganda, få en gradmätare på sitt inflytande och i övrigt utnyttja valet för att sprida sina idéer. Det har aldrig varit en princip att alltid ställa upp i alla val, eller att alltid rösta, eller att alltid bojkotta ett val. Det är situationen som avgör vilken taktik man ska välja.
Den konkreta situationen inför valet kan beskrivas som följer: Nästan halva svenska folket röstade en gång emot svenskt medlemskap i EU. I EMU-omröstningen röstade en majoritet av svenska folket emot. Eftersom motståndet mot EU som institution är så starkt i Sverige deltog bara c:a 39 procent i valet till EU-parlamentet 1999. I det läget var det enda rimliga alternativet enligt vår uppfattning att uppmana till bojkott i det nästkommande valet.
För det första därför att vi är motståndare till EU och att vi anser att Sverige ska utträda ur EU. Därav följer också att det är en bra sak att EU:s legitimitet undergrävs ytterligare, vilket bl.a. kommer till uttryck i ett lågt valdeltagande.
För det andra därför att det inte fanns något revolutionärt alternativ som ställde upp i valet. Varken vänsterpartiet eller miljöpartiet är några revolutionära partier; de kommer bara att driva utträdeskravet så länge som det gynnar deras parlamentariska ställning i Sverige.
Genom det höga deltagande i EMU-valet visade det svenska folket att det inte alls är politiskt ”apatiskt”. De flesta som inte röstade i valet till EU-parlamentet visste mycket väl vad de gjorde. Vi tror inte alls på att det skedde någon drastisk försämring av det politiska medvetandet bland svenska folket mellan EMU-valet och valet till EU-parlamentet.
Lars Morin menar att ”bojkotten slår mot rösträttens existens” och att ”etablissemanget gärna skulle se att vi tyst ser på medan de avskaffar rösträtten”. Detta är ett långsökt resonemang. Den viktigaste orsaken till att det socialdemokratiska partiet tillsammans med de borgerliga partierna till exempel inte vill genomföra en folkomröstning om EU:s nya konstitution är att svenska folket röstade ”fel” i samband med EMU-valet. Etablissemanget vill inte riskera ett nytt nederlag. Om rösträtten skulle avskaffas i Sverige, står vi inför ett fascistiskt maktövertagande, och dit är det mycket långt. Det har länge funnits kretsar inom socialdemokraterna och moderaterna som skulle vilja införa majoritetsval. Men proportionella val har lång tradition i Sverige och de övriga partierna skulle alla förlora på majoritetsval. Dessutom skulle majoritetsval leda till ett lägre valdeltagande.
Oss veterligt röstade 2 procent blankt i valet till EU-parlamentet. Det var en föga slagkraftig protest. Det var mera ”rätt i tiden” att ta fasta på det förväntade låga valdeltagandet, ytterligare underblåsa det och på sätt underminera EU-projektets legitimitet i Sverige.